la llamada de la habana

Åh vad less jag är på den boken. Jag kan inte spanska, fattar ingenting. Det är bara att inse faktan. Nej när spanskan är över kan jag andas ut, börja leva igen. Typ. Slippa ha all denna ångest inför varje måndag och fredag, gud så skönt.

Annars har det varit en slapp dag, bestående endast av idrott och engelska. Och nu sitter jag här med spanskan, eller jag gjorde det, nu har jag gett upp. Jag bryr mig inte om jag inte får godkänt i kursen, för jag (hoppas inte yvonne av någon läskig anledning skulle läsa det här) hatar spanska. Jag hatar det. Hatar hatar hatar. Nu vet ni, nu lämnar jag det här.

Jag behöver Sara just nu. Jag behöver Sara och jag behöver Anton. Vi har mycket att ta igen nu i sommar.


Det var ju ändå jävligt, jävligt bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0