"en sårad ängel"
Skön morgon. Precis så jag vill att morgnar ska se ut.
Vaknade, helt utvilad kl 8 av att solens strålar fyllde rummet och det var sådär lagom svalt i rummet. Tyst var det också, alldeles tyst. Jag tycker nog att morgonen är den bästa tiden på dygnet.
Låg kvar i sängen länge och läste Jonas Gardell's "En komikers uppväxt", och konstaterade att jo, jag gillar nog honom ändå. Jonas Gardell. Har alltid varit osäker när det gäller honom, har inte tyckt att han varit speciellt märkvärdig. Men nu har jag nog ändrat min åsikt. Bra är han i alla fall på att skriva. Riktigt bra faktiskt.
Så det har varit en skön morgon i sängen. Faktum är att jag fortfarande ligger kvar. Med te på nattduksbordet. Varm chai. Det bästa mot halsen.
Kan fortfarande inte prata, men jag bryr mig inte. Jag ska njuta av den här tystnaden lite till. Åtminstone ett tag till, sen ska jag försöka harkla mig sådär manligt och hoppas på en röst. Sen ska jag bege mig till röbäck. Så jag har längtat.
"Han rosslar, han snorar, han snubblar i den djupa snön,
och ängeln eller demonen eller vad det än är som förföljer honom
vinner på honom.
Han hör ljud av hotfullt flaxande vingar.
Han vrider på huvudet och ser ögon som glödande kol, utspärrade klor som hugger efter honom,
och han skriker.
Och när han skriker snubblar han, och när han snubblar faller han.
Han faller och faller och faller.
För allting faller.
Förr eller senare faller allt."
- Jonas Gardell, En komikers uppväxt
Kommentarer
Trackback
